nollsjunollsextrefemfyrtioåttasjuttiotre
Födelsedagar, julafton, högtider i övrigt. Man kopplar bort det och försöker glömma de där delarna.
Som ett litet sms, det skulle betyda hela världen för mig.
Jag kan ibland glömma bort vissa saker, man vaknar på morgonen och går in i köket och tror att hon ska sitta där och säga godmorgon och ge mig en kram. Det är sånna saker som trycker ner en till botten igen.
Ibland känner jag att jag kanske tänker för mycket på andra saker och inte på mamma som jag känner att jag borde. På ett sätt är det ju bra, ett sätt att gå vidare.
Jag kommer ibland på mig själv när jag ringt det där numret typ sju gånger, mammas nummer.
När man hör den där rösten - det här numret är tillfälligt stängt försök igen senare, this number is....
Jag kan sitta och bara ringa, och ringa och ringa och hoppas på att någon ska svara.
Bara höra den enda ringsignalen som kommer fram, det ger mig en gnutta hopp.
Ett hopp om att hon inte är långt bort.
Jag vet att det är långsökt, jag har ingen aning om vad jag pratar om. Det kan ni tycka.
Men jag skriver det jag känner, och jag vet. Min mamma är någonstans där.. där bredvid mig. Jag vet. Och det är allt som betyder något.