är det nu man ska säga hejdå?

Hoppet. Vars fan är hoppet?
Mamma har blivit så jävla dålig nu. Har inte kunnat sova bra på länge för jag får "ångest" över att jag inte är där om det händer. Så därför har jag nu beslutat att stanna på sjukhuset med min syster och pappa. Vi sover här alla tre i natt, pappa har nu gått och vilat och jag och Jessica sitter här vid mammas säng och håller hennes hand. Hon är helt borta, hon bara ligger med ögonen bakrullade och har andningssvårigheter eller vad man ska kalla det. Det känns så jävla nära nu, alltihopa. Jessica får dåligt samvete för att pappa är och vilar i anhörighetsrummet och om det händer nu och han är inte här.

Ja som sagt, mamma är ju virrg som en stekpanna.. och hon är orolig hela tiden så hon har fått kraftiga mängder lugnande så att hon ska få sova ett tag och slippa denna oro. Hon är inte kontaktbar överhuvudtaget. Jag vill bara slänga mig på henne och aldrig släppa taget. Man kan inte säga någonting heller för hon reagerar inte, men innerst inne tror jag att hon gör det.
Vi försöker lugna henne och prata med henne, hon är så matt.
Det är bara inse att det kan hända vilken sekund som helst, kommer inte kunna sova inatt.
Kan inte lämna henne. Tänk om det händer när jag sover. Det går inte.

Jag klarar inte detta längre, vill bara skrika, gråta. Krama henne och säga att allt blir bra.
Vill inte detta, klarar inte.

Mina ord. | |
#1 - - Charlotta:

Jag älskar dig<3

Upp