Jag har varit där du är nu. Jag var så känlomässigt uttömd att jag kom till ett tillstånd av avdomning. Jag förlorade min lust att leva.
Jag förlorade förmågan att känna glädje och smärta. Jag blev en skugga av den strålande tjejen jag en gång var.
Jag fortsatte att fråga mig själv: "Hur kom jag hit?" , "Hur blev jag någon jag inte längre känner igen?", "Hur fick jag den här trötta själen inuti mig?"

Jag kunde inte begripa det och jag kunde inte svara på någon av dessa frågor. 

Så småningom kom jag till slutsatsen att du blir en tjej med en trött själ när du ger så mycket av dig själv till andra att det lämnar dig tom på insidan.
Du sparar inte dina känsor. Du slår knut på dig själv för att göra andra glada och det gör att du glömmer din egen lycka.

Du är för upptagen med att torka någon annans tårar, att du aldrig tar dig tid att trösta dig själv och mätta ditt eget hjärta.

Du blir en tjej med en trött själ genom att låtsas att vara hård när din värld egentligen faller sönder. Genom att vara stark för alla runt omkring dig.
Genom att bära all vikt på axlarna utan att be någon om hjälp. Genom att vara medveten om att den enda personen du kan lita på är dig själv.
Det slår dig aldrig att du behöver tid att ladda dina batterier och fylla på dina styrkor. Det är ibland ok att säga nej när du inte känner för att göra saker.
Ibland behöver du skämma bort dig själv och koppla av.

Du blir en tjej med en trött själ genom att ge för mycket till dem som tar det för givet. Du ger hela ditt hjärta till någon som inte är värd dig eller din tid.

Du ser det bästa i någon som bara ger dig sitt värsta tillbaka. Du ser personen du älskar för vad de kunde vara iställer för vad de är nu, och du betalar ett högt pris i ditt hjärta för det.
Ensamheten förtär dig. Du fortsätter att upprepa för dig själv att en dag, kommer allt att bli bra och det kommer någon som kan uppskatta dig för den du är.
Någon som kommer att kunna ge allt igen. Någon som kommer att ge tillbaka all kärlek du ger.

Problemet är bara att du blev sjuk av all väntan. 
Positiviteten tog slut och allt som var kvar var ett stort tomrum. Ingen viljestyrka att komma ur sängen. Ingen viljestyrka att le. Inga tårar. Ingen smärta. Ingen lycka. 

Jag vet för att jag känner så jag med. Jag känner att jag tittar på mitt liv på avstånd, inte att jag lever det.
Jag är ett förlorad fall som många andra trötta själar där ute men jag har bestämt mig att få det att fungera. Den här gången är det dags att vara allt för mig själv också.
Om du har en trött själ och har upplevt liknande känslor som jag har så hoppas jag att du försöker komma ur det. Vi alla vet at det inte kommer vara lätt men det är dags att lägga all fokus på en själv och leva för dig. Ingen annan. 
Det är du, bara du, livet ut. Ta hand om er och eran själ, för gud förlåte om ni hamnar i samma djupa dike som jag. 
Gör inte samma misstag som jag, TA HAND OM ER SJÄLVA. Vårda eran själ. Vi har bara ett liv att leva.